"Ärlighet varar längst".... det har du hört föräldrar och lärare säga så ofta att det känns förlegat. Vad är det som är så farligt med några små vita lögner? Du har själv förgyllt en och annan historia och ingen har märkt det.

Det finns förstås olika grader av oärlighet. Det är helt okej att inte alltid säga som det är. Du kan till exempel säga till din kompis att hon ser fin ut, även om du inte tycker det. Men när det gäller allvarligare frågor, hamnar du i blåsväder om du hittar på en massa saker.   

Folk ljuger för att andra inte ska bli arga på dom. Sånt händer hela tiden. Säg att du fått höra att du är bjuden på fest hos en kompis, men så dyker din kusin upp med en extrabiljett till en rockkonsert och det är samma kväll.  

Det du vill är att gå på konserten, så du undviker kompisen – sen på måndagen frågar hon varför du inte kom i fredags och då säger du att du aldrig fick inbjudan.

Senare får hon höra av en gemensam kompis att du gick på konsert istället. Du ljög för att hon skulle tro att det inte var ditt fel att du inte kom till hennes fest, men nu är hon mer arg på dig än om du hade sagt som det var från början.

Det hade varit svårt att säga som det var till kompisen, eftersom hon garanterat skulle blivit ledsen. Det är i sådana lägen lite ”fint sätt” kan vara bra. Fint sätt är att tala sanning, men göra det på ett sätt som sårar andras känslor så lite som möjligt.

I den här situationen berättar att du har fått dom här biljetterna, som du försökt skaffa i åratal, men gör det också klart att du är jätteledsen för att du missar hennes fest. Hon kanske vägrar att prata med dig sen, men det är mer troligt att hon kommer att respektera dig för att du inte ljuger och inse att det är ett tecken på att du verkligen bryr dig om henne.